1 Timoteusbrevet
Inledning
Introduktion: De tre pastoralbreven, första och andra brevet till Timoteus och Titusbrevet, är riktade till församlingsledare. I detta brev varnar Paulus för falska lärare, se 1 Tim 1:3, och ger även instruktioner för församlingslivet, se 1 Tim 3:15.
Struktur:
1. Församlingens lära – kap 1.
2. Församlingens gudstjänst – kap 2.
3. Församlingens ledarskap – kap 3-6.
Skrivet: Troligen 63-66 e.Kr.
Flera faktorer pekar på att pastoralbreven är skrivna efter Paulus första fångenskap i Rom. Det gör att breven dateras till mitten av 60-talet e.Kr. Ett tidigare datum är svårt att passa in i Apostlagärningarnas kronologi. I Apg 20:4-6 reser visserligen Timoteus med Paulus till Efesos, men han stannar inte kvar där. I detta brev uppmanas däremot Timoteus att stanna, se 1 Tim 1:3. I breven som är skrivna under Paulus första fångenskap är Demas vid Paulus sida, se Kol 4:14; Fil 1:24. När Timoteusbreven skrivs har han lämnat tron, vilket gör att de måste varit skrivna senare, se 2 Tim 4:10. Flera kyrkofäder, t.ex. Clemens och Eusebius, skriver om att Paulus hade flera fängelsevistelser.
Till: Timoteus, se vers 2, och församlingen i Efesos, se vers 3 och avslutningen i sista versen som använder sig av ”er” – plural, se 1 Tim 6:21.
Från: Troligen Makedonien, se 1 Tim 1:3.
Författare: Paulus, se 1 Tim 1:1.
1
Hälsning
1 [Från:] Paulus, den Smordes (Kristi) Jesu apostel (sändebud, ambassadör)
på uppdrag av Gud, vår Frälsare,
och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vårt hopp.
2 [Till:] Timoteus,
mitt äkta (sanna) barn i tron.
[Grekiska ordet för barn som används här är inte ”huios”, en vuxen son, utan ”teknon”. Ordet betyder ordagrant ”att vara född av någon” och betonar relationen mellan föräldern och barnet, en älskad familjemedlem. Timoteus kom från Derbe, i nuvarande centrala Turkiet, där Paulus träffade honom under sin första missionsresa. Timoteus mor var judinna och hans far var grek, se Apg 16:1. Han följde med på flera av Paulus resor och blev hans närmaste medarbetare. Paulus var hans andliga far.]
Nåd (kraft, gudomlig favör),
barmhärtighet (medlidande uttryckt i handling)
och frid
från Gud Fadern och den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, vår Herre.
[Uttrycket nåd och frid är vanligt hos Paulus, dock finns tillägget med ”barmhärtighet” bara här i pastoralbreven. Jesus talade i Bergspredikan om att den som ger barmhärtighet kommer att möta barmhärtighet, se Matt 5:7.]
Varning för falska läror
3 Som jag befallde (förmanade, uppmanade) dig redan när jag var på väg mot Makedonien, vill jag att du stannar i Efesos och befaller (förmanar) vissa personer där att inte lära ut andra [falska] läror
4 eller ägna sig åt myter och ändlösa släktregister. Sådant leder till strider och tjänar inte Guds frälsningsplan genom tron.
[Dessa myter var troligen spekulationer kring Gamla testamentets personer, se vers 7. Denna typ av undervisning verkar ha karaktäriserat dessa falska lärare i Efesos och på Kreta, se 2 Tim 4:4; Tit 1:14. Paulus kan också syfta på tidiga gnostiska läror som florerade i Efesos. Bland personerna kan det även ha funnits kvinnor från den kvinnodominerade Artemiskulten som förespråkade kvinnans suveränitet över mannen, se 1 Tim 2:12.
Kanske ville Timoteus följa med Paulus, han hade ju rest med honom under många års tid, men han behövdes i Efesos för att konfrontera de som lärde ut felaktiga läror.]
5 Målet med befallningen (förmaningen, uppmaningen) är
osjälvisk, utgivande kärlek ur ett rent hjärta,
ett gott samvete
och en uppriktig (genuin) tro.
6 Det målet har vissa missat och i stället förfallit till tomt prat [som inte förvandlar hjärtan, se vers 5].
7 De vill vara lärare i lagen [Mose lag, de 613 buden] men förstår varken vad de säger eller vad de så säkert uttalar sig om.
8 Men vi vet att lagen är god [Rom 7:12], om man använder den rätt (på ett lagligt sätt).
[Lagen visar vad som är det rätta, se Rom 7:7; Ps 19:13. Lagen är som en spegel som ger insikt om synd, se Rom 3:19-20; Gal 3:24. Lagen visar också vad som är gott och behagar Gud, se Rom 13:8-10. Lagen är också god eftersom den pekar på Jesus, se Matt 5:17; Rom 10:4.]
9 Vi vet att lagen inte är till för rättfärdiga [som redan lever heligt och rättfärdigt], utan för:
laglösa
och rebeller,
gudlösa (ogudaktiga, som helt saknar respekt och vördnad för Gud)
och syndare,
oheliga
och oandliga,
[Dessa tre par motsvarar de första buden som handlar om Gud. De följande följer buden som har att göra med hur vi ska behandla våra medmänniskor.]
fadermördare
och modermördare (de som slår och till och med dödar sina föräldrar),
[motsvarar budet att hedra sina föräldrar, se 2 Mos 20:12]
mördare,
[motsvarar budet att inte mörda, se 2 Mos 20:13]
10 otuktiga (de som lever i sexuell omoral, grekiska ”pornea”),
praktiserande homosexuella,
[Grekiska ordet ”arsenokoites” används. Det beskriver den aktiva partnern i en manlig homosexuell relation. Ordet består av två ord, ”arsen” som betyder man och ”koitai” som betyder ”bädd”. Dessa två ord används i den grekiska översättningen av 3 Mos 18:22 och det är troligt att Paulus konstruerar detta nya grekiska ord för att ge en tydlig referens till just denna passage. Motsvarar budet mot äktenskapsbrott, se 2 Mos 20:14.]
slavhandlare (kidnappare, någon som handlar med människor),
[Motsvarar budet att inte stjäla, se 2 Mos 20:15]
lögnare,
menedare (som bär falsk ed, svär falskt)
[Motsvarar budet att inte bära falskt vittnesbörd mot sin nästa, se 2 Mos 20:16]
och allt annat som går emot den sunda (hälsosamma) läran,
11 enligt evangeliet om den salige (glada, välsignade) Gudens härlighet,
som har anförtrotts mig.
[Lagen har ingen frälsande kraft, den är en måttstock som kan överbevisa människorna om synd och visa att det behövs en frälsare, se Gal 3:19-25. Lagen liknas vid en skolmästare. Det grekiska ordet i Galaterbrevet, paidagogos, användes om en slav som fick uppdraget att övervaka familjens barn och leda dem till skolan. Lagen för oss fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött för alla som brutit lagen.]
Paulus erfarenhet av nåd
12 Jag [Paulus] är ständigt så tacksam till den som har gett mig all kraft jag behöver, den Smorde (Messias, Kristus) Jesus vår Herre, eftersom han ansåg mig vara trogen, och satt mig i tjänst [för honom],
13 trots att jag tidigare
var en hädare [som talade nedsättande om de kristna och Jesus],
en förföljare [av de kristna på grund av deras tro],
och en grym (arrogant, våldsam) man [som överföll och misshandlade kristna människor].
[Det är en ökande skala av ondska i dessa verb. Den första synden handlar bara om ord. Den andra handgriplig förföljelse på grund av en annan tro för att till sist resultera i övergrepp och grymhet.]
Trots detta mötte jag förbarmande (medlidande) eftersom jag hade agerat utan att veta bättre i min otro.
14 Vår Herres nåd (oförtjänta favör, kraft, välsignelse) har flödat över mig på ett oändligt mäktigt sätt, med tro och kärlek i den Smorde (Kristus) Jesus. (Genom tron har vår Herres oförtjänta favör sköljt över mig och gett mig osjälvisk, utgivande kärlek genom att vara förenad i Jesus).
15 Detta är ett ord att lita på (trovärdigt) och värt att helt ta till sig:
”Den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har kommit till världen för att frälsa (rädda, hela, befria) syndare”,
och bland dem är jag den störste (överst i rang).
[Denna fras ”detta är ett ord att lita på” används totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: 1 Tim 3:1; 1 Tim 4:9; 2 Tim 2:11; Tit 3:8. Det är fundamentala sanningar i den kristna tron.
Man kan se en tydlig utveckling i Paulus ödmjukhet när han beskriver sig själv. Omkring 55 e.Kr. kallar han sig ”den minste bland apostlarna”, se 1 Kor 15:9. Några år senare omkring 61 e.Kr. beskriver han sig som ”den minste bland alla heliga”, se Ef 3:8. och här, i mitten på 60-talet e.Kr., kallar han sig ”den störste bland alla syndare”.]
16 Jag mötte förbarmande (medlidande), och det för att den Smorde (Messias, Kristus) Jesus skulle kunna visa allt sitt tålamod mot mig som den förste, ett exempel för [att uppmuntra] dem som ska komma till tro på honom och vinna evigt liv.
17 [Paulus skiftar fokus från sig själv till Gud, och brister ut i en spontan lovprisning.]
Nu till den eviga Konungen (evigheternas konung, han som är Herre över tiden, som alltid funnits och alltid kommer att finnas),
oförgänglig (oförstörbar, odödlig),
osynlig,
den ende Guden.
Hans är äran och härligheten i evigheters evigheter, Amen (ja, det är sant).
Förmana så att inte fler lider skeppsbrott i tron
18 [Paulus återkommer nu till uppmaningen att tillrättavisa falska lärare.]
Detta uppdrag att befalla (förmana, uppmana) [de som lär ut falska läror, se vers 3 och 5] anförtror jag nu åt dig, mitt barn Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. I kraft av dem ska du kämpa den goda kampen,
19 i tro och med rent samvete. Detta har vissa avvisat, och de har lidit skeppsbrott i tron.
20 Bland dem är Hymeneus och Alexander, som jag har överlämnat åt Satan för att de ska tuktas så att de inte hädar.
[Uttrycket ”överlämnat åt Satan” kan syfta på att de fått lämna församlingsgemenskapen, se 1 Kor 5:1-5. Målet är alltid förlåtelse och upprättelse, se 2 Kor 2:5-8; 2 Tess 3:14-15.]